Om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)

wordcloud

Till de vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna hör ADHD, Autism och Tourettes syndrom. De kallas neuropsykiatriska för att hjärnan och nervsystemet bearbetar information på ett annorlunda sätt.

Detta annorlunda fungerande kan påverka personen i en sådan omfattning att det blir en funktionsnedsättning. Internationellt kallas dessa svårigheter inte alltid för neuropsykiatriska. De benämns istället som utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar.

De olika diagnoserna har flera saker gemensamt: De är beteendediagnoser, det vill säga att de ställs utifrån personens beteende snarare än utifrån medicinsk orsak. De har en delvis biologisk bakgrund. De är osynliga funktionsnedsättningar, och de innebär en annorlunda kognition, alltså att man tänker, löser problem och hanterar information på ett annorlunda sätt. Flera diagnoser kan förekomma samtidigt.

För att få en neuropsykiatrisk diagnos krävs att ett antal kriterier uppfylls. Det finns dock många barn, elever och vuxna som inte uppfyller alla kriterier men som ändå kan ha stora behov av förståelse och anpassningar. Individens behov är det som ska styra. I förskola och skola finns många barn och elever utan diagnos som har behov av extra anpassningar och särskilt stöd, liksom det finns barn och elever med diagnos som inte har behov av stöd. Det som är viktigt är att omgivningen har förståelse för att barn, elever och vuxna kan ha olika kognitiva förutsättningar och att personer även kan uppleva och bearbeta sinnesintryck annorlunda. Detta annorlunda fungerande kan också påverka förutsättningarna att lära.
Personer kan ha samma diagnos men är också olika, unika. Det är viktigt att omgivningen har en generell kunskap om vad till exempel en funktionsnedsättning som autism kan innebära, men i mötet med barn och elever är det individens behov och egenskaper som ska vara vägledande.

Förståelse och ett nyfiket, empatiskt bemötande från omgivningen ger bättre förutsättningar för uppmärksamhet och samspel. Detta ger i sin tur bättre förutsättningar för lärande och social utveckling. Personen själv är en viktig kunskapskälla och kan ge flera av de pedagogiska strategier och förhållningssätt som behövs för att stödja en positiv utveckling. Källa

Om ADHD
Alla kan ha svårt att fokusera, sitta stilla och kontrollera impulser ibland, särskilt vid trötthet och stress. Men för en del barn, ungdomar och vuxna är problemen ständigt närvarande och påverkar allvarligt sättet att fungera i vardagen. Då kan det vara berättigat att tala om diagnosen ADHD.
Kärnsymptomen vid ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll och överaktivitet. Symtomen kan förekomma var för sig eller i kombination med varandra. ADHD är en vanlig funktionsnedsättning, ca fem procent av alla barn har ADHD och problemen finns ofta kvar i vuxen ålder.
ADHD är ett samlingsnamn som omfattar ADD och DAMP. ADD är ADHD utan hyperaktivitet med tyngdpunkt på uppmärksamhetsproblem. DAMP är ADHD i kombination med DCD (Developmental Coordination Disorder). DCD kännetecknas av stora motorikproblem och ibland perceptionsproblem. Personer med ADHD har ofta även andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som till exempel Tourette, Asperger eller Tvångssyndrom. Det är också vanligt med inlärningssvårigheter och läs- och skrivsvårigheter. Källa

Om Autism
I diagnoserna inom autismspektrumtillstånd (där även Aspergers syndrom ingår, se nedan) är även andra funktionsområden annorlunda eller nedsatta, som exempelvis förmågan att
-se sammanhang
-mentalisera (att föreställa sig det man inte ser och medvetenhet om sitt eget och andras tänkande)
-samordna sin uppmärksamhet med någon annan.
Autism är även vanligt i kombination med varierande grad av utvecklingsstörning.
Individen kan också ha ett annorlunda sätt att tolka sinnesintryck. Vissa personer kan till exempel ha en överkänslighet för ljud, ljus, beröring eller lukt, medan andra kan ha en nedsatt känslighet inom dessa perceptionsområden. Källa

Om Asperger syndrom
Diagnosen Aspergers syndrom har sedan 2015 tagits bort som separat diagnos, och ingår numera i den övergripande diagnosen ASD (Autism Spectrum Disorder). ASD/Aspergers syndrom innebär att man har varaktiga brister i förmågan till social kommunikation och interaktion i ett flertal olika sammanhang. Källa

Diagnosen innebär också att man ofta har begränsade repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. Det kan ta sig uttryck i oflexibel fixering i rutiner och starkt begränsade intressen. Det är också vanligt att personer med ASD/Aspergers syndrom är känsliga för olika sinnesintryck – såsom ljud, ljus, lukt och beröring.

Symptomen för ASD/Aspergers syndrom – och graden av symptom – varierar från individ till individ, men typiska egenskaper hos personer med diagnosen kan vara:

    • Svårigheter i kontakten med andra människor
    • Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid
    • Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra
    • Bristande motorik
    • Lätt att hamna i tvingande rutiner eller handlingar
    • Säregna eller ovanliga sinnesintryck

Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom. Det kan vara ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier. Men ASD/Aspergers Syndrom innebär inte bara problem. I rätt miljö kan många av de egenskaper som är vanliga hos personer med diagnosen vara en tillgång, som till exempel stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga.

Annonser